Skolstart och svettlukt
Än så länge är två av tre tentor godkända, väntar med spänning på resultatet för den tredje. Håll tummarna!
Är pepp inför skolan, första och andra dagen har iaf gått bra och jag tänker hålla ångan uppe. Tänker plugga en snabbis innan gymmet nu, bara äta färdigt mellanmålet (hör vad duktig jag är!!!!).
Positivt tänkande is the shit och så länge jag intalar mig att jag är duktig så ÄR jag duktig! Sådså!
Men världen är en ond plats och det är inte lätt att se på omvärlden med vänliga ögon.
Så sent som i förrgår såg vi en man som satt blodig på gräset med sin cykel bredvid sig och viftade med pengar för att få omgivningens uppmärksamhet, men det enda han fick var konstiga blickar innan folk snabbt gick vidare.
Nog för att jag inte vet vad som hänt (såg det från bilen) men fick intrycket av att han hade ramlat på cykeln. Varför hjälpte ingen honom?
Är det så det ska vara?
Kan vara bra att veta när jag ligger våldtagen i rydskogen och ingen vill titta åt mig - glöm inte ta med pengar så kanske du får hjälp...
Dock gäller förhoppningsvis samma sak med våldtäktsmannen som Rocky slitit i bitar - positivt!
Nu ska jag plugga alger och sen blir det bodycombat, så nu blir jag handikappad tills helgen kommer eller nåt...
Träningsvärk <3
Som en blixt från klar himmel
Har funderat på ett tag varför jag är så hiskeligt tjurig hela tiden. Går som en osalig ande och tjurar i princip hela tiden. Har inte kunnat sätta fingret på vad 17 det är med mig, men idag kom jag på det. Givetvis måste det vara så!
Var inne i stan och hämta opelen som jag lovat min syster att föra hem i säkert förvar, musiken pumpade i högtalarna, vinden blåste i håret och jag njöt av naturen runt Vartofta. Plötsligt känner jag hur det börjar bubbla i ögonen och vägen blev lite suddigare. Det var då det slog mig...
Sommaren är slut om en vecka och jag åker tillbaka till Linköping. En del av mig vill inte det. Verkligen inte!
Den här sommaren har tamejfaan vart underbar. Mina kompisar har hört av sig jätteofta, jag har hittat på en massa skoj och det har vart full rulle i princip hela tiden.
Nu är det tillbaka till allvaret, slit och släp hela tiden och ensamheten kommer vara ännu mer påtaglig nu när sommaren vart så bra.
Visst är det upp till mig hur ensam jag gör mig, och det ska bannemej bli ändring från förra året, men faktum kvarstår; mina vänner och min familj är så långt borta och det kommer skära i hjärtat...
