confessionsofalunatic

... att hon hade ett piano!
Så, mamma! Ge mig det i julklapp vetja :D

... och om 14 dagar vid den här tiden sitter jag i bilen påväg hem till älskade Slöta!!!

Det är det nog jag som står för idag. Hela dagen har varit katastrof och jag har vart frustande tjurig hela dagen, mer eller mindre.

Har ni tänkt på hur många människor ni faktiskt tycker illa om, på riktigt. Visst kan man säga att man inte klarar vissa människor, men om man ska rannsaka sig själv så trodde jag inte att det skulle bli så många. För min del så blev det fler än jag trodde.
Sex personer... Och det är antagligen bara en av dem som vet hur illa jag tycker om den. Är det illa eller är det bra?
Sex personer känns ändå som fler än jag hade trott (hoppats) då jag ändå anser mig vara en ganska tolerant människa. Det måste man vara när man själv är en sån plåga :P
Och när jag insåg att det bara är en av dem som vet om vad jag tycker är det nästan så jag skäms lite. Men det finns så många idioter så frågan är ju om sex personer egentligen är så jävla mkt. Och vissa är ju inte lika hemska som andra. Den ena skulle jag mer än gärna slå ner och skada riktigt allvarligt om jag fick chansen, en annan orkar jag inte ens bry mig om längre och de resterande är egentligen mest irritationsmoment som får blodet att rinna lite fortare.

Jag borde egentligen inte tycka så illa om folk, men det är bannemej inte lätt. Om man anser sig ha en bra anledning är det svårt att ändra på den synen. Någon dag kanske jag lyckas.
Emelie sa ju i lördags att hat kan smälta, då borde mitt misstycke för dessa människor en dag försvinna och sluta irritera mig, hurra för den säger jag på det och går och lägger mig!

Har idag ägnat dagen åt att panikskriva en artikel. Eller ja, mer än halva dagen gick åt till att springa runt som en yr höna och svära över hur fasen jag skulle ro hem det här, men nu ligger det en artikel i min mapp. Ingen bra men det hör inte hit, den är iaf gjord! Man får vara glad för det lilla!

När artikeln äntligen var klar och jag fick tillåtelse av mig själv att lyssna på lite musik så kommer en julskiva med den störste genom tiderna; Elvis Presley upp på "what's new?".
Kunde inte motstå utan var ju givetvis tvungen att lyssna lite, även om det enligt mig är alldeles för tidigt för julsånger och allt vad jul heter än, och vilken varm känsla som spred sig i kroppen!
Jag har tamejsjutton glömt hur underbar julen är! Jag längtar verkligen till julen iår känner jag nu, vilket jag inte trodde. Har vart alldeles för gnällig och nojig över hur julen kommer bli för att minnas hur mysig den faktiskt är! Dumma mig...

Verkar som att familjen kommer vara komplett, sånär som på en person, men man kan inte få ALLT och att få samlas allihopa och skratta, äta gott och bara umgås med min älskade familj ska bli så underbart härligt att det absolut inte är läge att klaga!

Men även om man inte får klaga, så tänker jag nog vråla ikapp med Elvis till "Blue christmas" på julafton när jag saknar dig så det värker i hjärtat, glöm inte det!

Nu så har även den underbara höststämningen nått mig... Jag gillar inte hösten. Den är mörk, kall, dyster och tråkig och den färgar hela mitt inre. Jag är en sån jävla gnällspik, till vilken nytta då?
Enligt mig så krånglar i princip ALLT nu, men jag vet ju egentligen att jag bara är fånig som gnäller. Det finns så många som faktiskt har riktiga problem medan jag går omkring och svär över ohyra, pengar, väder och konstiga drömmar.

Men jag gillar inte hösten! Hade det vart vår hade allt vart så mkt lättare! Kan det inte bara bli vår nu?
Sommarens ord ekar i mitt huvud och jag hoppas bara att den här vintern försvinner på ett ögonblick så jag får det som jag vill ha det.

Sen blir allt vad man gör det till så jag tänker ägna eftermiddagen och kvällen åt att ändra inställning. Med start precis just NU!