confessionsofalunatic

Det är precis vad man åtar sig som djurägare. Man tar till sig en varelse som inte klarar sig på egen hand, som behöver mat, värme och kärlek och att någon tar sig an den med hela hjärtat som insats.
Kärleken och det band man skapar med sina djur är så oerhört stark och något bara en djurägare kan förstå.

Du kan aldrig få villkorslös kärlek från en annan människa men ett djur dömer dig aldrig, skäms aldrig för dig, skrattar aldrig åt dig och finns ALLTID där och lyssnar och tröstar när man behöver. Du får alltid en välkomsthälsning och någon som uppskattar ditt sällskap.

Sen kommer den där dagen som alla djurägare bävar för. Att bestämma när det är nog.
För oturligt nog så lever inte de flesta husdjur så länge som man skulle önska och förr eller senare så måste frågan ställas. Är det nog nu?
När man har en annan varelses liv i sina händer så måste man vara ärlig och rättvis när denna frågan dyker upp. Djuren har inte valt att komma till människan och det är helt i våra händer att de får ett så bra liv som bara kan ges.
Detta gäller även avslutet, de ska ha rätt att få sluta med värdigheten i behåll!

Jag är helt övertygad att detta beslut är något av det svåraste en människa kan tvingas besluta om, för det är faktiskt ett liv man släcker. Din kamrat i många år kommer inte finnas där längre.
Man blir fruktansvärt egoistisk då, för givetvis vill man behålla dem för evigt! De har funnits där så länge och ska alltid finnas där. PUNKT!

Jag har en vän som tvingats besvara frågan "är det nog nu?"
Dessvärre var svaret ja, och jag tänker på henne många många gånger om dagen!
Jag har själv tvingats ta detta beslut en gång i tiden, och det värker fortfarande i hjärtat när jag tänker på hur det var.
För det allra värsta är när man har ett val. Det behöver inte vara över riktigt än, men är det rätt?

Jag känner så med henne och jag hoppas innerligt att hon kan ta till sig när jag säger att hon är oerhört stark och att många skulle avundas henne då de aldrig hade klarat att ta detta beslut utan hellre hade valt att låta det gå lite för långt.
Hon kommer ALDRIG behöva skämmas för att hon gjorde honom illa. Hon har alltid kämpat för att hennes djur ska ha det bra och det har hon gjort hela vägen!

Sandra, glöm inte vad du ger honom och vad han har gett dig!
Kunde han säga något hade han sagt att han förstår och är glad att du är mån om att ge honom ett värdigt slut! Det är jag helt säker på!

Duggapluggar som en tok men nu rör jag bara till det ju mer jag tittar. Vem 17 kom på att man ska lära sig en massa latin? Svenska duger gott för mig!
Går nog aldrig imorgon men nog ska jag hinna med att traggla lite till och förhoppningsvis har rätt saker fastnat...

Tränade förut, för första gången på flera veckor. Det är hemskt vad fläsket kommer i gungning! Jag är helt enkelt för tjock, men kul hade jag! Särskilt sista låten peppar jag igång på, och är fortfarande speedad! "you're shining (hixxy remix) - styles & breeze"
Man blir så pigg och sugen på att skutta runt som en tok. Nog för att Fredrik kräks på min musiksmak men det bryr jag mig inte om!

Jag gjorde en väldigt spännande upptäckt i omklädningsrummet också. Mitt ego krälar på marken för tillfället och det är inte mycket jag är nöjd med utseendemässigt (tillfällig svacka så pepptalk och klappar på huvudet undanbedes) men när jag stod och tittade mig omkring såg jag att jag faktiskt inte är ensam. Alla sneglade försiktigt på varandra, tyckte det var lite obehagligt och hur man än gjorde så gick det inte dölja celluliterna.
Mer celluliter åt folket så vi vanliga dödliga slipper skämmas!
Jag är bitter och hatar reklam, tv-program och snygga tjejer i allmänhet men på gymmet så får man se ärliga utseenden och det mår jag bra av. Där luktar vi alla illa med torkad svett i hårfästet och rödmosiga kinder, snoriga näsor och svettringar stora som fotbollar.
Tänker inte sträcka mig så  långt att det är sexigt men det är härligt att se "riktigt folk" och känna sig mänsklig för en stund!
Vissa är dock snyggare än andra, och där är min instruktör ett praktexempel! Hon har en sån härlig energi, utstrålar så mycket glädje och har en sjuhelvetes fysik! Hon är så snygg när hon står längst fram med svetten rinnande i pannan, skrikandes och skrattandes där hon peppar oss att ge liiiite mer. HON är sexig!
Så önskar jag att jag kunde få se ut när jag tränar, eller åtminstonde få känna mig, för jäklar vad snygg jag hade vart då!
Och det ligger nog mycket i det, du ser ut som du känner dig. Kan du slå dig på bröstet och säga att du duger på vilket plan det än är, så har du rätt!
Jag är inte där än, men skam den som ger sig!

Men Emelie kommer hit om en stund och förhoppningsvis kan hon lugna mina nerver.
Har en plan nu men frågan är om tiden räcker.
Vill inte ha fler omtentor...

Syster och Helle var nästan här idag.. Det kunde blivit kul.
Dumma dom! Hemlängtan större än nånsin!
Men snart så

Längtar tills söndagen är över och jag förhoppningsvis slipper höra och se mer politikskit på ett tag. Det står mig upp i halsen och jag kan för mitt liv inte förstå hur man ska få nån rätsida på ngt när det enda man hör är förolämpningar och smutskastningar. Deras åsikter framgår dåligt och har försvunnit i hanteringen då det är mkt viktigare att baktala motståndarna.
Usch och blä!

Humörsvängningar till max.. Kossa!
Två dagar som har varit piss? Varför? Jag vet då inte...
Väder, vind, skola, frustration?
Höst?

*Censur*

Nu har jag vart sjuk i snart en vecka, och det börjar bli aaaaningens drygt!
Har upptäckt att tjejhjärnan gör allt i sin makt för att få grepp om mitt försvagade sinne men peppar peppar så lyckas jag hålla den i schack än sålänge (sist jag skrev så ballade jag ur på kvällen).


En veckas missad skola. Snart dags att bekänna färg.
Lever på det faktum att jag lyckades sätta tre av tre omtentor. Jag fixar detta också!


Hundägare är ett spännande släkte... Minst sagt...
Ibland skäms jag å andras vägnar men måste sluta med det, för det får mig bara att framstå som allsmäktig själv och det är jag väl medveten om att jag inte är!
Nog för att jag har bestämda åsikter, men det betyder för den skull inte att jag alltid hävdar att jag har rätt och andra fel, vilket folk inte verkar (vilja) förstå.
Har på sista tiden fått en viss syn inbankad och ju fler gånger man hör det, desto mer sant blir det.
Försöker slå bort det men lättare sagt än gjort. Särskilt nu när man är sjuk.


Falköping snart. Längtar, för det behövs!
Tankarna snurrar men inget sägs högt, och Falköping sansar mitt sinne och jag får ro på ett helt annat vis.
Nu är det ju inte världens roligaste anledning till att jag ska hem, men ensam ska hon inte vara!
Jag vet vad som händer och rör sig i huvudet på henne och jag tänker inte klänga som en igel utan stå i bakgrunden där hon kan känna mitt stöd och ta emot det så mkt hon vill och orkar.
För jag vill finnas där för dig, glöm inte det!


Elin följer med hem också och om fröken visste hur mkt det betyder för mig så hade hon börjat gråta!
Mina vänner och min familj blir allt viktigare för mig, särskilt när det är kallt mörkt och ensamt i Linköping!
Så istället för att fokusera på de saker som gör mig ledsen och får mig att ifrågasätta mig själv borde jag bli bättre på att värdesätta de saker och människor som visar på att jag duger, och att det finns folk som saknar mig och vill vara med mig, och inte alls tycker att jag är -infoga lämpligt ord-

Nu orkar inte kroppen längre och febern tar än en gång ut sin rätt. Sängen kallar!