confessionsofalunatic

Men nog faan kliar det på tungan ibland. Särskilt när man ser folk som uttalar sig om sådant de inte har en aning om.
Är det något jag blivit mer medveten om idag så är det att det ALLTID finns två sidor av ett mynt och att det är ack så farligt att välja sida och prata illa när man inte sitter med alla kort.
Och att det man skriver pga försök till medlidande till en människa kan göra en annan människa ledsen.

Är det verkligen okej att vräka ut sig vad skit som helst bara för att det är på internet? Och får man verkligen uttala sig om en människa man inte vet vem det är och sannerligen inte vad denne faktiskt har gjort?

Läste en av de vidrigaste facebookstatusarna jag någonsin sett idag, och den handlade om en av mina absolut bästa vänner. En människa som jag håller oerhört högt, ser upp till, anser har ett otroligt kunnande på väldigt många områden och som är en stor förebild för mig.
Att läsa såna grova osanningar om denna människa när JAG sitter på alla kort och vet hur det egentligen var och hur orättvisa dessa uttalanden är gör ont i hjärtat!

Folk verkar tro att beslut som involverar andra varelsers liv tas på en eftermiddagsfika och bara för man har denna förutfattade mening så är det fritt fram för namnkallande och att ifrågasätta kunskap.
Jag ställer mig snarare frågan vad dessa människor själva besitter för kunskap och visdom? Med de uttalande som gjorts angående denna status så borde de skämmas och ifrågasätta hur bra människor DE är!
För man gör inte så! Inte konstigt att man tappar tron på mänskligheten ibland när folk bevisar vilka elaka och falska varelser vi är....
Jag skäms!

Men visst.... Tyvärr funkar världen så. Mjölka ur varenda krona ur en varelse, till varje pris. Oavsett vad som är bäst för individen i fråga. Så länge man kan tjäna pengar så kör man på!
När det för en gångs skull finns en människa som INTE tänker så, då ska denne smutskastas och ljugas om. Allt för att denna människa har tillräckligt stort hjärta att låta en varelse få somna och inte lida mer.
Jag mår illa!

Det kommer nog aldrig någonsin att ta slut, och diskussionerna går vilt. Läser en blogg som på två dagar har fått över 120 kommentarer om just detta och jag blir lite trött.
Alltid kommer samma två meningar upp; "en kamphund är en hund som aktivt tränas till kamp och därför har vi i princip inga kamphundar i Sverige" och "det är inte hundens fel, det är ägarnas"
Jag förstår kontentan av det hela men håller inte alltid med.

Det finns definitioner av vad en kamphund är och på flera ställen anses denna definition vara att hundar som historiskt sett använts till kamp klassas i kategorin kamphundar, även om de idag enbart används som sällskapshundar.

Varför har vi över 400 olika raser i världen? JO, för att man avlat på olika egenskaper och uttseende och vill få fram hundar av olika typer, passande för olika ändamål.
En drever är ALLTID en jakthund och en border är ALLTID en vallhund. Detta håller folk vanligtvis helt och hållet med om, oavsett om hunden någonsin sätter sin fot i skogen eller ser ett får. Men när det kommer till kamphund så protesterar folk högljutt. Jag kan till viss del förstå varför, för klangen som ordet kamphund fått är INTE bra, men faktum är ju att de tillhör den kategorin vare sig man vill eller inte.

"Golden biter oftare etc etc". Ja, det kan jag också köpa, för att människan i grund och botten är en okunnig varelse som inte tänker längre än näsan räcker. Det finns inte många som skulle låta sin treåring gå fram till en staffe som sitter bunden utanför en affär, men är det en golden så är det fritt fram. Klart det kan hända olyckor då. En hund är alltid en hund och reagerar som hundar gör om den blir trängd - oavsett ras.
Det jag anser är skillnaden, och är anledningen till att jag själv inte skulle vilja ha en hund som förr avlats till kamp, är att när det slår slint i huvudet på en kamphund så blir konsekvenserna så mycket värre.
Säg att två golden (bara för att jag nämnde dem ovan) skulle ryka ihop och slåss. Vad händer? Jo, de gör upp och den ena ger sig och allt är frid och fröjd. Antagligen kanske någon skulle få en reva och behöva plåstras om lite men mer än så blir det vanligtvis inte, förutsatt att vi har hundar som i övrigt är vettiga i skallen.
Om två pitbulls skulle ryka ihop, vad händer då? Du får ett slagsmål utan dess like, och båda har ett förflutet där man avlat på stark kamplust och en jävlar anamma som innebär att de kan slåss in till döden om så skulle krävas. En kamphund är avlad för att ALDRIG ge sig och även om det är längesen som de användes till detta så finns spåren från denna avel kvar genetiskt.

Jag känner själv flera hundar som enligt definition tillhör kamphundskategorin och de är världens underbaraste. Jag hävdar inte att de vanligtvis är farligare än andra och jag kan hålla med ägarna om att de många gånger har MYCKET längre stubin än en vanlig hund. Men OM denna stubin brinner ut så vill jag inte att det är min hund som är offer för den ilska som kan släppas lös, för en kamphund som går bananas är inget att leka med och enligt min mening värre än en "vanlig" hund!

Att det ofta är ägarnas fel håller jag också med om till viss del, men största ansvaret ligger ju också på uppfödarna. Man måste ha koll på vart valparna hamnar och någon som vill ha en statussymbol och penisförlängare borde skaffa sig en häftig bil, inte en hund. En hund är en levande varelse, ingen accessoar som visar hur tuff man är. Det är alltid svårt med raser som har dåligt rykte och det kommer alltid finnas oseriösa uppfödare och ägare, vilket är jävligt synd, för när det är raser av denna kaliber som hamnar i blickfånget och hamnar hos fel person så kan det gå illa. För en kamphund är faktiskt en kamphund, och när tålamodet hos en sådan tar slut så vill jag inte att någon av mina hundar ska vara där, det är ett som är säkert!

Finns det någon värre period?
Ångest, ilska och frustration.
Jag ogillar verkligen tenta-p!
Irritationen och stressen är enorm och det enda jag vill göra är att dra täcket över huvudet och vakna om tre veckor igen. För om tre veckor är det över! Om TVÅ veckor är det över men jag kan inte räkna..

Det är så många "måste", "ska" och däremellan flikar "vill" in. Jag har 24 timmar att disponera, men tiden orken räcker inte till.
Finns ingenstans där man vill vara, ingenting av det man måste som man VILL göra, när man gör det man vill så tar det alldeles för mkt tid.

Rymma hem till mamma, spela tv-spel med barnen, röka prata för mkt med pappa och glo på dåliga filmer på kvällarna istället för att sova. Det är vad jag vill göra.
Få maten serverad och kläderna tvättade. Dammsuga för att vara snäll, inte för att man måste, och läsa för att det är kul inte för att man inte får något studiemedel annars.

Jag hatar tenta-p...

Tänk så många hundraser det finns. Ole dole doff vilken ska man välja. Jag sitter fast i träsket och kollar på än den ena och än den andra. Så sent som ikväll ändrades min blick åt ett håll som för mig var helt oväntat.
Vad ska man välja, vad ska man göra?
Tillfällen dyker upp och detta är ett perfekt tillfälle.
Varför plugga när man kan fundera på ras :)))

Sen åker jag....
Nervositeten sprutar ur öronen och mitt upprepande att "varje tävling är en träning" vill inte låta trovärdigt.
Varför gör jag det här egentligen?
Första officiella tävlingen.... Det låter ju skojigt men fy faaaaaan vilken ångest jag haaaar!

Gick super igår, och eftersom vi har varannangångsflyt så kommer det gå skit idag.
Roligt
Vi är där för att ha roligt!
Jätteroligt!

Tar en minut sen är våndan över och jag kommer önska att jag fick köra ett lopp till.

VARFÖR fungerar inte saker exakt på sekunden när jag tycker att de ska fungera?
Jag vill komma in på portalen NU för precis NU vill jag räkna på hur det egentligen går för mig och mina studier, eftersom jag vet att det inte går fullt så bra som jag hade önskat...
Men precis NU kommer jag inte in där och det gör mig VANSINNIG!
Jag skäms nästan lite att något så trivialt som en internetsida som med största sannolikhet hoppar igång om en kvart kan få mig att skrik-svära så det hörs in till grannen och få min puls att öka med säkert 10 slag i minuten... Jag HATAR egentligen datorer, internet och allt annat som har med teknik att göra... Vilket jag spyr ut vid en dator, på en internetsida....  Lyckat!
INGENTING som har med skolans sidor att göra fungerar.... GAAAAAH!
Ödet? Ja, antagligen... "Skit i att titta på det där, det går åt skogen ändå..... Hoppa aaaaaaaaaaav"

Nejdå, jag är inte bitter

Orken tryter som vanligt men man har väl alltid tid att störa sig lite på omvärlden?
Ja, givetvis har man det :) Och det är ju mycket roligare än att skura köket eller plugga...

Så, vad är det nu med denna jävla facebooktumme? Jag är så trött på "gilla-knappen".
Det enda som är bra med denna grej är att folk kan skylta öppet med vilka jävla nötter de är!
Hur många läser ens inlägget innan de sätter sin fina lilla tumme?
När man tittar sig omkring så får iaf jag intrycket av att de är väldigt få.
Varför skulle man annars sätta tummen upp för folk som är ledsna, sjuka eller skriver om någon som har dött?
Jag mår lite illa.
Visst, jag trycker också på "gilla-knappen" med ojämna mellanrum men det som skiljer mig från mängden är att jag faktiskt har läst inlägget innan jag trycker på knappen.
Kanske fler som borde följa mitt exempel?

Var på studiebesök idag, där jag kände att folk tyckte att jag var jävligt fånig. Säger detsamma om dem.
"Vadå, det är ju bara ett stycke kött som hänger där"
Jahaaa... Men vart kommer det där stycket kött ifrån? Bara 10 meter bort ser man en nyss avblodad ko som kommer inrullandes på räls i taket, tungan hänger utanför, ögonen har precis slocknat och blodet droppar från halsen.
En mekanisk avtagare fullkomligen rullar av pälsen likt en strumpa och VOILA; detta är inte längre en ko utan bara ett stycke kött.
Huvudet skärs av och får åka på en egen krok, utan päls och utan öron och ser mer ut som något i en skräckis eller film om utomjordingar..
Och folk tycker JAG är konstig som tar illa vid mig?
Detta är ett djur som rört på sig, ätit, sovit, gosat med sin ägare och haft en personlighet.
Nu tycker ni säkert att jag är hycklare som snyftar över detta och sen med god aptit äter kött, men det är just den nonchalanta attityden som stör mig. En ko är ALLTID en ko, oavsett om den har huden kvar eller är stendöd och upphängd i kedjor!
Om det hade vart katter eller hundar, så tror jag att det hade vart fler som tagit illa vid sig och en och annan tår hade med största sannolikhet fällts. Men har man aldrig haft en relation till ett visst djurslag är det väl kanske svårt att förstå..
En annan fin kommentar var "Men man har ju slaktat djur i alla tider" , vilket jag är väl medveten syftade på att "shit, lilla blödiga flicka.. Väx upp och inse hur världen ser ut"
Och jag är VÄL medveten om att det alltid har slaktats djur för att vi ska ha mat på bordet, skillnaden var att det förr inte var en fabrik, där djuren hanterades som vilken random bildel som helst.
Det är DÄR jag tar illa vid mig, men väljer än så länge att blunda, förtränga och förneka och fortsätta äta kött, även om jag känner att risken att jag går över till en mer vegetarisk kost blir större.
Sen kommer jag alltid att kunna äta visst kött; ett rådjur min pappa fällt i skogen som aldrig agerat bildel utan tillochmed får en tyst minut när den är fälld kommer för mig alltid att vara okej.
Eller en kviga som kompisen valt att slakta hemma på sin gård, där sonen kan sitta på rummet och vara ledsen över att djuret avlivas kommer också vara okej.
Där djuren alltid blir ihågkomna för det de är; levande varelser. DÄR kommer jag antagligen lägga mitt stöd i framtiden!

Då smäller det.
Kan inte hjälpa att jag är lite nervös. Vet att jag med största sannolikhet inte behöver det men helt säker kan man aldrig vara.
Hoppas på att allt kommer att förändras imorgon vilket är en naiv och blåögd tanke - givetvis förändras till det bättre, men det var ju underförstått!

Fast tänk om det är något som är fel...

Jag har gnällt om detta tidigare, men det är faan värt att gnälla över!
Vad är det som händer med dagens ungdom egentligen?
Visst, jag bor på heeeelt fel ställe och de som representerar denna kategori här hoppas jag innerligt inte är en majoritet, men man blir ju så jävla trött och uppgiven!

Tog sovmorgon idag och masade mig med tunga ben och kisande ögon ut med Rocky nu klockan 11 (ja, jag vet att jag borde skämmas). När man är så nyvaken så är man inte särskilt uppmärksam på omgivningen.. Jag hade liksom inte en tanke på att jag behövde spana in ungdomarna framför för att faktiskt se hur de såg ut och vilka kläder de hade.
Helt plötsligt springer en av killarna ifrån de andra, upp till ett av hyreshusena och utan att skämmas så kraschar han rutan. MITT PÅ DAGEN MED FOLK RUNTOMKRING... Jag var ju precis bakom och såg alltihopa men det rörde bevisligen inte honom i ryggen.
De sprang givetvis allihopa och därför hann jag inte få tillräckligt med kött på benen för att följa efter dem till skolan och sätta åt det aset!
För det finns ju faktiskt en anledning till att ungdomarna idag är så förbannat kaxiga, otrevliga och hittar på jävelskap även mitt på ljusa dagen - de KAN!
Det är ingen som säger åt dem, och deras handlingar får inga konsekvenser
Jag HATAR det och är så jävla förbannad att jag inte kunde göra något åt det. Hade jag sett hur han såg ut så jag med 100% säkerhet hade kunnat peka ut rätt kille så hade jag gjort hans dag mindre trevlig, det är ett som är säkert! Hade inte skämts det minsta. Såna skitungar ska klämmas åt och de ska veta att inte alla är arroganta och för lata för att lägga sig i när det blir problem!

Jag blir även ledsen... Alla dessa handlingar tror jag är ett omättligt uppmärksamhetstörstande som baseras på dagens stressade samhälle där barnen inte får tillräckligt med tid varken från föräldrarna hemma eller personalen i skolan. Det har alltid funnits destruktiva ungar som hamnar i problem men man behöver inte gå längre tillbaka än till när jag var liten så berodde det i princip alltid på att det fanns problem hemma eller någon annanstans.
Så antingen har världen ändrats och jag får bli som många äldre och högljutt klaga över att "det var bättre förr", eller så är det helt enkelt så att fler och fler har problem på det privata planet vilket de försöker visa genom att bete sig som små rövhål!

Jag kan inte låta bli att fundera på vart 17 världen är påväg och hur jag ska kunna se till att mina barn får en vettig start på livet när omvärlden ser ut som den gör...