confessionsofalunatic

... när man bara vill lägga sig ner med täcket över huvudet och inte gå upp mer på ett par veckor.
Jag vet att jag är gnällig men som det känns nu så är jag i min fulla rätt att vara det, inte för att det hjälper men finns ingen ork att le och låtsas som ingenting.

Känns inte som det är mkt som går som jag vill ha det och ingenting blir någonsin som man tänkt sig. Jag är så trött, både fysiskt och psykiskt. Vill ha ett slut på den här karusellen och leva lycklig i alla mina dagar.
From imorgon skall det vara mitt mål, men idag vill jag bara äta chips, sura och tycka synd om mig själv...

Denna bloggen är tillägnad dig och du ska ha jävligt klart för dig att jag är superdupermegaglad att du vill komma och hälsa på mig, och ta med mig hem till vackra Slöta! Tror vi kommer få en himla rolig roadtrip så håller tummarna för att du kan komma och hämta mig!
Sen kan jag ju inte sticka under stolen med att det är både mysigare och enklare att åka bil än ett otäckt tåg haha!

Känn ingen press, men jag längtar allt efter dig honey! <3
Så även om det kör ihop sig och du inte kommer bort till Linkan så ska du leka med mig, heeeeeela sommaren (eller ja, de veckorna som jag är hemma iaf)
Bara så du vet

You've gone away
You dont feel me anymore

Inte långt kvar nu, sen är det sommarlov!
Nu jävlar är det dags att köra på! Spurta sista biten och sen andas ut!
Jag kommer fixa detta, och när jag gjort det kommer jag vara förbannat stolt över mig själv!
Jag är inte van, inte vid något det här året gett mig, men jag kommer ta mig segrande ur det - med flaggan i topp och ett leende på läpparna!
Det är iaf planen haha...

Ja, idag drabbades jag av akut hemlängtan. Satt vid datorn och försökte hysteriskt banka in latinska namn och utseende på diverse svenska mossor - dock utan tillfredställande resultat. Detta leder givetvis till att tankarna vandrar.

Messade med älskade Sandra förut idag, och påmindes om våra sena kvällar där vi bara satt och pladdrade om ditten och datten, både viktigt och oviktigt och lät timmarna flyga iväg utan en tanke på morgondagen. Det var mysigt!
Mindes även mina nattliga hälsoslingerundor med Rocky där man bara gick och luktade och existerade.
Bilturer till och från Falköping när man hälsat på familjen och Ingela, kom hem till en lortig etta för att döda ytterligare en timme eller två med Fredrik.
Tider...
Minnen....
Så många minnen!

Oavsett hur det kommer se ut framöver har vi skapat många minnen här också. Precis HÄR, på dessa få kvadrat, har jag levt med min älskade i snart ett år. Det har vart ett händelserikt år, det ska gudarna veta! Många minnen, både underbara och mindre trevliga. Men det var här, precis här, där början på ett gemensamt vi började.
Så oavsett hur det blir är det självklart att jag kommer sakna våran garderob. Riktigt mkt faktiskt. För garderoben må vara liten, trång och bli lortig fort, men det är bannemej mitt hem nu - ett hem där jag faktiskt trivs.

Sammanfattar dagens humör ypperligt.
Konstigt att man bara skriver när ngt är "fel" men så är det väl alltid. Rullar allt på finns ingen tid/inget intresse.

Allting känns kaos nu och med feber blir känslorna värre än innan.


Vägskäl och beslut, oro och funderingar.


Den väg jag är tillsagd att ta skrämmer mig och jag är rädd att den inte kommer stråla samman med den ursprungliga vägen jag helst vill vandra.
Jobbigare blir det när den nya vägen genast börjar med hålor och hinder.

Allting kommer lösa sig till sist - det gör det alltid - men vissa dagar är det svårare att se än andra.