confessionsofalunatic

Idag skrev jag äntligen den förbaskade molekylärgenetikstentan! Hoppas av hela mitt hjärta att jag satte den, men säker kan man aldrig vara när Johan är i farten...
Bestämde mig när jag kom hem att nu jävlar blir det jullov! Jag tänker inte ens försöka ta med några pluggsaker till Linköping utan bara njuta av den 1,5 veckan som jag blir hemma! Det är i princip mitt första riktiga jullov utan något som ska få tillåtelse att gnaga i bakgrunden!
Omtentor ska göras i januari men dom pluggar jag till när jag kommer tillbaka. Det kommer gå fint!

Helt slut och klipper håret på F såhär på nattkvisten. Får se om det blir rakapparaten som åker fram om en stund, eller om resultatet är tillräckligt för att visa sig för folk :P

Imorgon bär det av hemåt, med ett lugnt sinne och ledighet och njutbar helg på schemat!

Sedan är det slut på friden!
Då entrar Sigge byggnaden!
Har ju skaffat en mer hundig blogg om någon är nyfiken :)
mittlivsomhund.blogg.se

Idag är det 17:e december, 3 plusgrader och regn. Julkänslan lyser med sin frånvaro. Funderar på att tvinga min mamma att låta mig baka julgodis så jag åtminstonde får göra något för att öka känslan lite!

Har idag blivit tablettmissbrukare också... Har tagit 4 tabletter nu på morgonen. Jag HATAR egentligen piller men vad gör man inte? Har inte haft tenta på länge och den grundstressen jag har nu gör att kroppen inte orkar alls. Då får man gå till tanten på apoteket som lurar på en preparat för över 200 kr! Bäst för henne att dom hjälper!

Känner mer och mer för varje dag att det var något av det bästa jag bestämt mig för på länge att ta ett år off och läsa distanskurser istället.
Det blir ju distanskurser som är handplockade av mig och jag räknar iskallt med att det både gör dem intressantare och lättare så jag får ett år på mig att komma tillbaka.
Jag kan sova till 10 om jag har en dålig dag och jag kan plugga till 23 om jag känner att det känns bra.
Jag kan ta långpromenader med hundarna när jag vill, jag kan träna, utnyttja ljuset utomhus, jag kan åka hemhem och hälsa på närhelst jag känner att jag behöver ladda batterierna och jag kan umgås med mina vänner utan att ha jobbiga kurser som står mig upp i halsen!

Jag ångrar inte en sekund att jag började på biologiprogrammet hösten 2009 men jag ångrar att jag trodde att jag fortfarande var 17 år och därför inte har lyckats sköta mig alls.
Magen är skrot, huden är vansinnig, sömncykeln är förstörd, magen växer, tjejhjärnan har vart överdimensionerad, humöret har vart bedrövligt och hjärtat försöker med jämna mellanrum slå sig fri från min kropp.
Men detta kommer vara ett minne blott nu när jag bestämt mig! Känns som det är mycket som kommer ändras!
Om två veckor kommer lille Sigge och vänder uppochner på livet och lägger mitt fokus på något annat, jag skriver på tisdag min sista ordinarie salstenta på över ett år och snart blir jag hemmafru haha!
Det går åt rätt håll!

Har skaffat mig ett eget mantra också! Detta mantra föddes bara för några dagar sedan men det funkar än så länge och jag tror starkt att det kan få mig att landa lite mer och inte vara så förbaskat explosiv och aggresiv som jag är idag.

Idag är en sån där dag när det inte spelar någon roll hur jag försöker, jag får inte tillräckligt mycket gjort... Sitter och halvsover över böckerna och svär över ineffektiviteten.
Dessutomhar det kliat i mina ögon i över en vecka nu. Det går i perioder varje dag och jag börjar bli seriöst rädd att jag är allergisk mot något...
Skit är vad det är!

Hittade en låttext som talade så direkt till mig, den får mig att tänka på en annan människa och dennes ställning idag. Tänkte postat den här, men sen ångrade jag mig. Varför?
För jag har faktiskt inte med saken att göra. Hur gärna jag än skulle vilja, så har jag inte med saken att göra.
Det spelar ingen roll vad som händer, jag får/kan inte göra mer än stå vid sidan av och än en gång se på.
Har jag rätt att vara förbannad?
Jag vet ärligt inte, men det spelar ingen större roll.
Jag önskar bara att folk kunde sluta ha så korta näsor....